Steve Reich och Sonny Rollins

Mer från prisceremonin >>

Ladda ner högupplösta bilder på pristagarna 2007 >>
 

"2007 års Polarpris tilldelas den amerikanske tonsättaren och musikern Steve Reich för att han på ett högst personligt sätt låtit omtagningen, kanontekniken och den minimala variationen av mönster växa ut till ett helt universum av suggestiv musik med omedelbar klanglig skönhet. Inspirerad av olika musikkulturer har han överfört frågor kring tro, samhälle och filosofi till en hypnotisk klang som inspirerat musiker och upphovsmän inom alla genrer."
 

"2007 års Polarpris tilldelas den amerikanske tenorsaxofonisten och kompositören Sonny Rollins för mer än 50 år som en av jazzens starkaste och mest personliga röster med ett omisskännligt kraftfullt sound, oemotståndlig swing och personlig musikalisk humor. Sonny Rollins är idag fortfarande aktiv och den största kvarvarande mästaren från en av jazzens främsta epoker."
 

STEVE REICH

Steve Reich gick från att vara en bland många lovande amerikanska tonsättare till att bli ledande när han fick sitt stora ensembleverk Drumming utgivet på det prestigefyllda Deutsche Grammophon 1974. Det var i Europa han med gruppen Steve Reich and Musicians fick sitt genombrott i en tid när den atonala efterkrigsmusiken var helt dominerande inom den nya konstmusiken på båda sidor Atlanten. Steve Reich stod för en helt annan hållning: ”Puls och idén om ett tydligt tonalt centrum kommer åter att bli grundläggande källor för ny musik” skrev han 1970.

När sedan ett annat skivbolag, ECM, gav ut det timslånga Music for 18 Musicians och lanserade den i radio och skivaffärer både som klassisk musik, jazzmusik och progressiv rock så fick ny kompositionsmusik ett stilistiskt inflytande som gick långt utöver den egna genren. Kollegan Philip Glass fick samtidigt framgångar inom opera och teater. Därmed var minimalismens genombrott ett faktum och dess inflytande har bara ökat sen dess. Nu finns det ett stort antal upphovsmän med bas i minimalismen som verkar inom många genrer: opera, dans, orkester, sakral musik, film, jazz, rock, spektakulära evenemang för masspublik, dataspel, bakgrundsmusik osv. Steve Reich själv tillhör de mest sparsmakade och släpper bara ifrån sig verk av högsta kvalitet.

”Minimalism är en konstriktning inom bildkonst och musik som avser producera konstverk som är befriade från konstnärens subjektiva uttryck och använder sig av så begränsade uttrycksmedel som möjligt.” Så står det i ett modernt lexikon. Steve Reich själv avskyr etiketten minimalism, precis som den amerikanske konstnären Donald Judd, som verkade inom bildkonst och skulptur när begreppet en gång myntades. Etiketten ger ett hum om utgångspunkten för Steve Reichs musik, men knappast om dess mål. Han betonar gång på gång hur viktigt det är att göra musik där man som lyssnare kan följa med i varje detalj i processen. Och genom att framföra och lyssna till gradvisa musikaliska processer så kan man ”flytta uppmärksamheten från han, hon, dig och mig ut mot det”.

Steve Reich gjorde i början på 60-talet några bandstycken med hjälp av bandslingor. Sedan gick han över till att realisera samma musik på instrument, helst trummor, vibrafon, marimba och piano. Speciellt viktigt är att han använder flera likadana instrument. I Six pianos är det just sex små flyglar som används, skriven och instuderad i en pianoaffär på Manhattan. Ofta finns röster med och de används för att härma instrumentklangerna. På 80-talet ändrades detta. I Tehillim till tre psalmer ur Psaltaren är det sjungen text och visar på Reichs intresse för judendom och religiösa frågor. I Different Trains för stråkkvartett och band och videooperorna The Cave och Three Tales från de senaste 20 åren vidgas perspektivet och de speglar hans intresse för samtidsfrågor. I hans tidiga utveckling var mötet med västafrikansk trummusik en viktig inspiration, liksom mötet med balinesisk gamelanmusik. Men han har aldrig härmat eller lånat direkt från etnisk musik. I stället övertygades han om att akustiska instrument kunde ge en rikare klang än elektroniska och att slagverk kan vara den instrumentala basen i musik.

Hans enklaste stycke behöver inga instrument, Clapping music. Två människor klappar i händerna – det är allt. Mönstret är i 12: 8 slag med 4 insprängda pauser. De börjar unisont. Den ena håller fast på mönstret, den andra flyttar sig ett steg i taget i mönstret tills de åter är unisona. Det tar 3-4 minuter. Processen är enkel och överskådlig. Men beskrivningen ger ingen känsla av den njutning och tillfredsställelse som uppförandet skänker. ”Uppenbarligen ska musik försätta alla inom höravstånd i ett extatiskt tillstånd” (1969).

Hans Gefors, 2007


Steve Reichs hemsida:
www.stevereich.com