|
Pristagare | Prisceremoni | Om priset | Presstjänst | Evenemang | Nyhetsbrev | Kontakt | Hem
|
|
| ||||
|
| | ||
| ||||
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||
|
|  |
||||||||||||||||||||||||||
|
Pristagare 2001
Burt Bacharach, Robert Moog
och
Karlheinz Stockhausen | ||
 |
 |
 |
| Burt Bacharach | Robert Moog | Karlheinz Stockhausen |
|
De senaste fem decennierna har Burt Bacharachs lika sofistikerat eleganta som genialiskt självklara sånger framförts och spelats in i ett oräkneligt antal versioner i de mest väsenskilda musikstilar. Ett otal topplisteframgångar samt guldskivor, amerikanska Grammys och Oscars-statyetter vittnar om en både lång och succéfylld karriär - såväl i kommersiella som konstnärliga termer. Till de mest älskade sångpärlorna i Bacharachs omfattande produktion hör Raindrops Keep Falling On My Head, I'll Never Fall In Love Again, I Say A Little Prayer, This Guy's In Love With You, Walk On By och That's What Friends Are For som framförd av Dionne Warwick tillsammans med Elton John, Gladys Knight och Stevie Wonder på åttiotalet upphöjdes till ledmotiv i kampen mot AIDS. Till de många artister som genom åren har spelat in musik signerad Bacharach på skiva hör även Dusty Springfield, Aretha Franklin, Tom Jones, Herb Albert, The Carpenters, Christopher Cross, Patti Labelle, Michael McDonald, Isaac Hayes, Rod Stewart, Roberta Flack, Nina Simone, Perry Como, The Drifters, Elvis Costello, Elvis Presley och The Beatles för att bara nämna några få. Utöver sina exceptionella framgångar som kompositör har Bacharach dessutom blivit stilbildande med de karakteristiska ljudbilder han har målat i egenskap av såväl skivproducent som arrangör. Burt Bacharachs skapande har otvivelaktigt berikat det tjugonde århundradet. Tveklöst kommer hans stora musikaliska arv att inspirera även kommande generationer. |
Amerikanen Robert Moog blev den ledande personligheten vid utvecklandet av den spänningsstyrda analoga synthezisern, det senaste halvseklets viktigaste musiktekniska innovation vid sidan av datormusiken. Under elektronmusikens pionjärtid (1948 - 65) användes i första hand laboratorie-instrument och apparater konstruerade för radio- och telefoniändamål vid genereringen av elektroniska klanger. En studio uppbyggd av sådan apparatur var svårarbetad, skrymmande och stationär, och det var naturligt att tanken på att tillverka ett specialkonstruerat instrumentarium skulle väckas i början av sextiotalet. Det blev Robert Moog som flyttade ut synthezisern från laboratoriet till musikestraden genom lanseringen av sin Mini-moog, en kompakt konstruktion med ett funktionellt minimum av ljudalstrande enheter styrda av ett tangentbord. Mini-moogen var stabilt byggd så att det lätt kunde flyttas och medföras som vilket musikinstrument som helst, och dess grundkoncept går igen i alla senare innovationer, fram till dagens sofistikerade dataprogram för ljudalstring och klangbearbetning. Den krävde heller inga ingenjörs- eller elektronikkunskaper utan kunde spelas som vilket instrument som helst. Synthezisern banade väg för nya klangvärldar och ett annorlunda strukturellt tänkande och hade snart revolutionerat musiken inom alla genrer från symfonisk musik och kammarmusikmusik till jazz, rock och rhythm & blues. |
Karlheinz Stockhausen (f. 1928) har alltsedan sina första framträdanden som tonsättare vid början av femtiotalet stått i fokus såväl av den musikaliska utvecklingen som i debatten rörande denna. Ingen tonsättare i samtiden har förmått uppväcka så heta känslor som han, men ingen förnekar heller hans betydelse och hans centrala position. Före sitt framträdande hade han bakom sig grundliga studier, både i piano, komposition (bl. a för Martin och Messiaen) och i språk samt filosofi. Han anslöt sig entusiastiskt till den falang unga tonsättare som ansåg det nödvändigt att sätta en parentes kring Goebbels-epoken och återknyta till avantgardismen före 1930, främst Webern. Resultatet blev serialismen, lanserad bl.a. vid de berömda feriekurserna i Darmstadt och festivalerna i Donaueschingen där Stockhausen redan från början hörde till de ledande personligheterna. Samtidigt kom han i kontakt med docent Werner Meyer-Eppler vid universitet i Bonn, en fysiker som stod bakom idén att använda elektronisk apparatur för generering av musik och därmed få full kontroll över de musikaliska och akustiska parametrarna, tankar som ledde till konstruktionen av den första elektronmusikstudion vid WDR i Köln. Hans tidigare utveckling genom serialismen och förbi den kan med fördel studeras i hans serie Klavierstücke I - XI, komponerade mellan 1951 och 1957 och hans år 1957 komponerade bandstycke Gesang der Jünglinge, det verk som placerade den elektroniska musiken i det allmänna medvetandet och fortfarande framstår som ett av genrens mästerverk. Från och med sextiotalets början vände Stockhausen sitt intresse mot live-elektroniken med stycken alltifrån Mikrophonie I, där en ensam tam tam svarar för det ljudande underlaget till den magnifika Mixture där hela symfoniorkestern blir uppkopplad till de elektroniska bearbetningsinstrumenten. Samtidigt börjar han intressera sig för orientalisk filosofi och religion och blir en pionjär för världsmusiken och den meditativa formen i verk som Hymnen, ett elektronmusikaliskt stycke där sånger och nationalhymner från alla världens hörn utgör utgångsmaterialet. Sedan 1977 är Stockhausen sysselsatt med sin snart fullbordade Licht-Oper, det största musikdramatiska företaget sedan Wagners Ringen, där var och en av veckans dagar får sin egen framställning av varierande längd och med varierande besättningar. |
|
Motiveringar Prisnämndens motiveringar lyder: | ||
| Burt Bacharach | Robert Moog | Karlheinz Stockhausen |
|
2001 års Polarpris tilldelas den amerikanske kompositören, arrangören, skiv-producenten och pianisten Burt Bacharach, en av den moderna populärmusikens i särklass mest betydelsefulla arkitekter. Tack vare en osviklig känsla för starka, minnesvärda och omisskännligt personliga melodier samt sinnesrikt vävda harmonier har Bacharach med sina många tidlösa klassiker på ett unikt sätt lyckats förbli ständigt närvarande på den internationella musikscenen. |
Robert Moog tilldelas 2001 års Polarpris för sin konstruktion av Mini-moogen, den första kompakta, praktiskt användbara synthezisern, som banade väg för den elektroniska klangvärld som revolutionerat det senaste halvseklets musik i alla genrer. |
Karlheinz Stockhausen tilldelas 2001 års Polarpris för en tonsättargärning som präglas av stor integritet och aldrig sinande kreativ fantasi och som i femtio år stått i den musikaliska utvecklingens frontlinje. |
|
Burt Bacharach Webbplats: studentweb.tulane.edu/~mark/ |
Robert Moog Webbplats: www.moogmusic.com |
Karlheinz Stockhausen Webbplats: www.stockhausen.org |
 |
|
Blasieholmstorg 8, 111 48 STOCKHOLM | Tel: 08-407 18 02 | Fax: 08-611 87 18 | E-post: info@polarmusicprize.com |
|
Copyright © 1992-2008 Polar Music Prize. Alla rättigheter förbehållna. Musiken på denna Internettjänst tillgängliggörs med tillstånd från STIM/NCB. Uppdaterad: 2008-02-13 | E-post: webmaster@polarmusicprize.com |
